Eftermiddagssolen bränner mot huden och jag känner en stark tillfredsställelse när huden, som en våg, forcerar en svettömning. Bob Dylans röst hörs vrålande någonstans inifrån lägenheten. Jag sitter i kallingarna på en stol i köket och suger in energi från en av Vintergatans härliga solar samtidigt som jag i huvudet strukturerar upp torsdagens arbetsdag. Det var inte längesedan jag steg upp från en djup dvala och klockan är 14:43. Ångesten försvinner snabbt i solens närvaro.
När solen helt plötsligt slutar bränna pÃ¥ magen vaknar jag upp ur mitt dagdrömmande. Jag gÃ¥r till datorn och sätter pÃ¥ “Tangled up in blue” samtidigt som jag finner att det visst var fredag. Men inte gör väl det nÃ¥got när solen skiner…
Typ inga kommentarer
Say what?

