#26 walk my line

Postad February 8, 2006 under Endy in OZ

Disciplinen ar sjukt svag har i Sydaustralien for tillfallet. Viktor och Filip har ju nu inte direkt kommit hit med nagon ga-i-kyrkan attityd, utan snarare en sisten-till-helvetet installning som hittills har gjort skitont. Men ingen eld utan rok, sa med svidande ogon har jag insett att det finns tva av mig sjalv. Tva sakert valdigt lika individer, men helt atskilda i sitt medvetande. Den har andra Andy (lat oss kalla honom dAny) verkar skitkorkad. Nar jag i lordags morgon blev vackt av nattportiern (25 minuter sen till jobbet och med 1,5 timmes god somn i ryggen) och inte kunde hitta mina jeans efter 10 minuters frenetiskt letande, ja da hade dAny placerat dom pa golvet i en parallell korridor till mitt rum. Eftersom det inte finns nagon logisk forklaring till vad dom gjorde dar sa kan jag inte se det pa nagot annat vis an att dAny forsokte saga mig nagot. En slags jeanssignal. Vilket pucko. Han ar ju ingen Hamilton den har killen alltsa.

Jo ja. Viktor och Filip har ju som namnts kommit hit nu. Hur kul som helst att se Viktor igen efter drygt 1,5 ars franvaro. Kul att se Filip med, fast det ar forsta gangen (jag menar inte att han ser rolig ut, utan att han ar en soft snubbe helt enkelt). I vantan pa en 4:e individ med callsignet Kongo (han ar tydligen otroligt bra pa att dricka) sa bildar vi nu en nagot svajjig tripod som Filip uttryckte det. Om den sen svajjar for att bade Filip och Viktor ar drygt 3-4 meter langa (kontra mina 180 centrimetrar) eller for att ingen av oss riktigt hamnar pa skalan ar svart att saga. Vad vi kan saga med sakerhet ar att om vi kommer hela vagen upp till Cairns utan att nagon av oss blir landsforvisad sa blir vi valdigt forvanade.

I ovrigt sa har jag testat pa att vara professionell simmare i 2 minuter. 150 dollar for att simma 100 meter over Yarra River. Men det ar en helt annan story (jag invantar Jessicas bilder).