Jag arbetar numera på industri. Och som kontrast till det många tänker innehåller mitt industri-jobb inga som helst fysiska aktiviteter. Vilket är ett problem. Speciellt när man glömmer sin ipod. För då gäller det att hålla tungan rätt i mun för att inte kasta radion åt helvete.
Nio av tio låtar handlar på något sätt om kärlek… och går i moll. Det är förbannat populärt med piano. Gärna något exotiskt instrument. Men endast pianoplinkande fungerar också. Stoppa in en discotakt så har du glad-porr. Doppa i ett klyschigt riff och du har gay-rock. Det känns nästan som man själv borde ge sig in i branschen för att visa hur det ska gå till.
Det är tragiskt. Riktigt jävla tragiskt. Ge mig en smäll på käften. Något som, metaforiskt talat, ber mig dra åt helvete. Något att känna i blodådrorna. Låt det rycka i musklerna. Pumpas. Ut.
Det ska inte betyda ett skit. Det ska inte ens säga något. Det ska bara låta. Och baskaggen ska slaktas i dubbel takt av vad hjärtat gör. Så det pumpas ut. Det mörka, det fula som ligger där och pyr som en gammal grillad jävla padda.
När jag kommer till helvetet ska jag le…
GE MIG STYRKAN, GE MIG HELLACOPTERS!
I got murder, on my mind, Yeah, I got murder, on my mind.
4 Kommentarer
Say what?


word.
“I’m gonna fuck the world…”
Yeah!
Don’t you know that you’re toxic!!!!
*rock and råll*
You can’t stop the waves, but you can learn to surf.
Dude.
OCH JAG HATAR ALLA JÄVLA BARN-ROCK-BAND SOM FINNS IDAG. GE MIG NÅGOT ATT SÄTTA KAFFET I HALSEN TILL.